Vi lever i en tid när vi har tillgång till massvis med information och hinner inte alltid bearbeta den utan går direkt på det vi kallar “göra”.
Jag borde träna mer, äta mindre, jobba mindre, vara på mobilen mindre, ha mer tid med min partner. I en jobbsituation kanske tankarna istället är att jag borde göra ett nyhetsbrev, bli mer aktiv på sociala medier, ringa några kundsamtal eller uppdatera hemsidan.
Allt handlar om vad vi borde eller skulle kunna göra. Inte om hur vi vill må, uppleva, känna eller uppnå.
En del av orsaken är att vi är snabbare än förut på att ställa våra egna diagnoser, eller mildare uttryckt, vi tror vi vet vad vi skulle behöva göra utifrån vad vi ser på sociala media, hör från vänner eller sitter med gamla uppfattningar om vad som är viktigt för oss eller tror att vi ingår i en slags norm för hur vi ska vara människor.
Det stämmer sällan. Och när det stämmer är vetandet om görandet (det du tror dig veta att du ska göra) inte tillräckligt starkt för att sätta igång en förändring. För att det inte är kopplat till hur du vill ha det. Målet. Visionen. Känslan.
I ett jobbsammanhang kanske vi har gamla uppfattningar om vad vi ska göra istället för att fråga kunderna vad de vill att vi ska göra. Och så är vi kvar i tankarna eftersom vi inte tydligt bestämt oss för vad vi vill uppnå.
En del av detta är kopplat till dopamin. Att längta efter något, och att en del av det som får oss att må bra är att längta, inte att genomföra. Att ha något att se fram emot som känns verkligt.
Jag satt själv för några dagar sedan och skulle göra en offert på ett stort uppdrag. Jag hade svårt att motivera mig och “visste vad jag behövde göra”. Ändå hände det inget. Allt kändes som en uppförsbacke.
Jag hade 10 andra saker som kändes mer angelägna som jag gjorde först. Jag behövde sätta mig ner, fundera på varför jag ville göra det här uppdraget, jag visualiserade människorna jag skulle möta, hur arbetet skulle landa och framförallt, jag såg mig själv stå där på golvet och kopplade ihop mig med den känslan jag brukar få när jag gör det. Och sen kopplade jag på tacksamhet. Att jag fått en möjlighet att få jobba med just det jag älskar och att genom att göra den här offerten så ökar jag den möjligheten.
När jag kopplat ihop mig med den känslan så tog det jag skjutit upp i två veckor två timmar att genomföra. Känslan efteråt var ren glädje och bonusen var också att jag fick mer energi att göra fler liknande saker som skulle kunna förändra min framtid.
Det spelar ingen roll hur länge jag själv jobbat med personlig utveckling, jag behöver också stanna upp och ställa mig själv en del av dom där jobbiga frågorna jag ställer andra, för att mitt eget liv ska bli bättre.
Så, oavsett vad du har framför dig idag som känns som att “det är bara att göra det”, se om du kan koppla ihop dig med det större målet, känslan, ditt varför, eller släng på en matsked tacksamhet och fundera på varför du är tacksam för att du fått en möjlighet att göra den här uppgiften, det den ska leda till, eller om du har en expertis som gör att det är just du som gör den.
Du som läst det förra blogginlägget om att ”bara göra” kanske tänker att det finns en motsättning i det jag skriver idag. Se det som två helt olika perspektiv för att få ett mera produktivt och meningsfullt liv och testa de du tycker funkar för dig. Vi är ju trots allt inte stöpta i samma form vi människor.
Lyckat till och ha en fin vecka!
