Ofta kommer det mer. T ex “Jag har svårt med åtaganden.” Eller “Jag har inte läkt sedan förra relationen.” Eller “Jag har saker jag måste ta hand om först, jag är inte redo.” Eller “Det är inte rätt mot dig att stanna kvar”.
Alternativen är många. Är det världens sämsta “göra-slut-mening” och varför sägs den så ofta? Det är inte det jag tänker skriva om idag. Jag ville mest fånga din uppmärksamhet. Jag tänker faktiskt på något som står helt i kontrast till rubriken. Rena rama motsatsen när jag tänker efter!
Det är du!
Eller, det är jag också, men din besvikelse beror på dig, inte på mig.
Jag har märkt de sista åren att de gånger jag har konflikter med andra, eller snarare, när dom har det med mig, jag är ofta helt omedveten om att den pågår, så handlar det om att de anklagar mig för att vara något jag inte är. Och aldrig varit. Men som dom vill att jag ska vara.
Jag tar det igen. Andra människor vill att jag ska vara någon jag inte är. Och dom har haft förväntningar på mig som jag inte uppfyllt. Jag är jag. Varken mer eller mindre.
Jag är inte deras fantasi- eller önskebild. Och så blir dom besvikna. Utan att reflektera över att förväntningarna helt och hållet varit deras egna. Och att dom inte är avstämda eller pratade om. Alltifrån att någon trott att kärleken skulle vara livet ut till att dom inte känner sig hörda i relationen. Jo säger jag ibland. Jag hör dig. Och det är inte mitt att ta hand om.
I affärslivet händer det sällan, eller aldrig. För där brukar jag reagera på när kunder säger saker som “vi har höga förväntningar på dig”. Jaha säger jag, vad var det du la i knät på mig precis? Vad är det du vill att jag ska ansvara för? Vilka är dina förväntningar? Vad vill du ska hända? Vad behöver jag göra för att det ska hända? Vad behöver du själv göra? Hur mäter vi det? Ja, dom där tydliga frågorna som gör att båda har uttalat mål och mening med ett uppdrag.
Men i en kärleksrelation. Eller vänskapsrelation. Där är det ibland annorlunda. Jag började tänka på det idag för att jag tänkte på hur jag vill ha mitt liv det närmaste året. Vad som ger och tar energi.
Och så inser jag att jag ska vara ännu mera öppen med vad som är viktigt för mig. Och vad dom kan förvänta sig av mig. Frihet är min allra viktigaste värdering och när jag känner att jag ska stöpas i någon annans form, då vill jag inte längre vara med.
Idag är jag tacksam för att jag trots många förändringar och insikter genom åren, fortsatt att fundera på vem jag är, vem jag vill vara och vad jag behöver för att kunna vara det.
Och att jag inte är rädd för att säga hejdå. Eller jo, det kan jag vara ibland. Men jag gör det ändå. För att kunna säga “hej” till mig själv.
Hej!
